Ordbajs

Ord är i all enkelhet när bokstäver tillsammans bildar en betydelse eller förklaring av något.
Ord används i alla former av uttalanden; verbalt, skriftligt eller med tecken.


Bajs har ju många synonymer; avföring, fekalier, exkrementer och spillning,
vilka alla är precis som det låter; skit.
Bajs är alltså skit som i sin tur kan betyda nonsens och/eller struntprat.


Så, kort och gott, ordbajs, ordbajsa eller ordbajseri är;
när någon uttrycker sig på ett sätt där själva orden inte är vägda på guldvåg
utan kan uppfattas som nonsens och/eller strunt.


Nu kanske ni tror att ordbajs är negativt, men så är icke alltid fallet.
Ordbajseriets vara eller icke vara är mycket beroende på humor och humör.

I exempelvis vetenskapliga skrifter är ordbajs mycket negativt,
där fyller det inget syfte förutom att göra texterna så långa och tråkiga som möjligt.
Däremot i samtalet är ordbajs mycket positivt och viktigt,
där ger ordbajs konversationen en balans mellan skvaller, skratt och allvar.


Ordbajs kan alltså vara mycket vacker sysselsättning,
där mötet mellan människor är det viktiga och inte orden.



Veckans ord tillägnas Matilda, ordbajseriets okrönta drottning.

Ovärt

Mormor brukade i min ungdom säga; du är som ett o.
Hon gillade inte riktigt min förkärlek för att sätta o framför ord för att göra dem till motsatsord.
Jag tyckte däremot att det var så himla mycket enklare, man slipper ju tänka.
Varför inte? Finns ju mängder av motsatsord som just är skapad på det sättet;

möjlig - omöjlig
laglig - olaglig
rutinerad -orutinerad
tippat - otippat
fin - ofin
klart - oklart
rättvis - orättvis

Jag har t.o.m i mitt fina uppslagsverk med nyord funnit det år 1975 helt färska ordet;
ospråk dåligt, oklart språk(bruk).

Nu till huvudordet: ovärt och/eller ovärd.

Som ni kanske redan förstår handlar det om ett motsatsord till värt/värd.
Det svåra i kråksången är att förklara ordet värt/värd.
Nu handlar det inte om att vara värd för en fest, eller att vara värd en extra kaka,
utan nu handlar det snarare om motivation.

Värt blir ett mät-ord för att motivera sakers viktighet, syfte eller funktion. Och värd får liksom representera personer.
När man t.ex. mår som en prins efter en långpromenad som egentligen var tokdryg så blir det ändå värt. Eller att man precis råkat dammsuga när det plingar på dörren, då är det också värt.
En dyr glass som smakar himmelskt gott och är rena rama livskvalitén, det är värt.
En människa som gör något bra, viktigt och fint är värd (typ som i värdefull).

Ovärt är precis samma sak fast tvärtom. När det man gett sig in på, det man gör och det man upplever bara är fel. Det känns lite hopplöst och totalt onödigt. Motivationen är helt borta, den finns inte.
Att t.ex. dammsuga när man väntar folk som man vet skitar ner i hallen, det är ovärt.
Eller att läsa på inför ett seminarium där läraren är så självupptagen att man inte kommer få en fråga, det är ovärt. Att läraren i fråga inte sköter sitt jobb gör läraren till en ovärd lärare.


Kort skrivet:
Värt är ageranden som kan motiveras och leda till något gott.
Ovärt är ageranden man saknar motivation till,
eftersom det förmodligen inte kommer leda till något gott.

Det kändes rätt så ovärt att behöva skriva ett veckans ord först.
Men sen kom motivationen så: Magnus, den här är till dig!


RSS 2.0