veckansord

Veckans ord är ett nytt ord. Har haft det i tanken länge, men blev bara tvungen att skriva om det när en man i radio igår talade om sig själv som ensamstående, men samtidigt var han inte ensam utan hade valt det.

Självstående är min variant på ordet ensamstående, så därför börjar vi i den änden.

Ensam är ett adjektiv som kan ha flera betydelser. 

Ensam kan vara rent beskrivande:

Dels att inte befinna sig på samma plats som andra föremål av samma typ: Boken stod ensam i hyllan.
Ordet blir särskilt utmärkande när det handlar om homo sapiens sapiens. Att en människa inte är tillsammans med andra människor: Mannen bodde ensam på ön.

Ensam kan också vara mer ett känslomässigt tolkande:

Att en människa upplever en negativ känsla av att vara ensam, antingen för att man är ensam (som i exemplet ovan) eller en upplevelse av att människor i omgivningen är annorlunda eller avvisande: Pojken kände sig ensam under sin uppväxt.

Tillståndet att vara ensam (ensamhet) kan vara både fridfullt och fruktansvärt, beroende på om det är något man valt själv eller tvingats till. 

Ordet ensamstående beskriver alltså någon som, självvalt eller ej, känslomässigt eller beskrivande står ensam och utan andra.


Själv är också det ett adjektiv, som betyder ensam, men med ett litet fast mycket viktigt litet tillägg: på egen hand.

Själv betyder alltså att man är ensam, rent beskrivande inte känslomässigt, utan med kontroll på situationen och klarar sig på egen hand, utan andra människors medverkan: "Det är okej, jag bär väskan själv."

Då blir alltså självstående en beskrivning av någon som står på egen hand.

Om man någon gång är tvungen att fylla i sitt civilstånd, är det inte bättre att göra att kryss där man betraktas som självstående (att man står på egen hand) än ensamstående (att man står utan andra)?